UTFÖRSÄLJNING > Allt från Skaterbuilt finns här! <SISTA CHANSEN

NEWS FLASH - 1 oktober 2022

2FUN är tillbaka och säljer brädor från Skaterbuilt igen!

Undringar mm, kontakta oss via info@2fun.se

2Fun - bakgrund

2fun startades av Niklas Möllberg med syftet att jobba med intressanta IT-produkter och annan teknik, men efter ett besök i en skatepark på hösten 2003, fick Niklas ett återfall till skateboarden, en sport som var huvudintresset under flera år på 70- och 80-talet.

2Fun hade sen en inriktning på att ha skoj (som på den gamla goda tiden), sälja utrustning som liknar det “gubbarna” åkte på förr och utveckla sporten på bästa sätt i samarbete med alla intresserade. 2Fun fick kontakt med flera små skateboardföretag i USA, exempelvis Skaterbult, Speedlab, RocknRon, The187 (när de startasde), ACE (när de startade) och många andra små leverantörer som annars aldrig skulle nått kunder i Sverige.

Allt har ett slut - njaa...

Jag fick till slut åka i en betongpark i min gamla hemstad Katrineholm där allt började 1977 men nu var det dags att sluta med ett sista åk i augusti 2014.

Men lite oväntat så blev det nya tag efter pandemin 2022 och nu har vi börjat rulla lite försiktigt igen.

Cirkeln är sluten

Nostalgi och old-school

Spridda minnen från 70-80 talet med Niklas.

Första gången jag steg upp på en skateboard var 1977 hos en klasskompis som just fått sin första blåa skateboard i plast. Det bet direkt och de följande åren bodde jag på min skateboard. Den första egna brädan 1978 var en egenhändigt ihopsnickrad planka med SKF-truckar och OJ hjul.

På den gamla goda tiden som dagens återfallsåkare kallar det så var åkytorna inte jämförbara med dagens skateparker (i Sverige). De två parker som var “bäst” var Skateland i Göteborg och New Sport House i Stockholm. Båda är sen länge borta men minnet lever kvar.

Kunde man nu inte åka till Göteborg eller Stockholm så var man hänvisad till vad som fanns hemma (för min del i Katrineholm). Det var t ex en valfri backe (gärna cykelbana) för slalomåkning, någon riktigt brant backe för downhill, skolans parkering och alla ytor som var tillräckligt rena och jämna för det man idag skulle kalla streetåkning. Ibland fanns det även tillgång till någon quarterpipe. d.v.s en vändramp som var 1-2m hög, där man försökte lära sig alla trick man kände till, t ex handplant. Fördelen var att många kunde åka det mesta, det var inte enbart street eller enbart böjjar som det för många idag.

Den bibel man läste var Skateboarder Magazine. Här fanns ALLT man behövde för att stilla sin törst på prylar, trick, parker, idoler osv. Namn som Alva, Peralta, Adams, Kubo m fl kunde man bättre än alla kungar, presidenter och andra historiska personer som skolan försökte lära ut. Man gjorde även tappra försök att skriva en egen tidning som kopierades på skolans utrustning (mer eller mindre utan lov).

Tyvärr så mattades intresset av och efter gymnasiet när man började jobba på heltid (1986) så hamnade brädan i garderoben. Men, det är aldrig försent att börja om, för mig tog det bara 17 år och det har blivit ett par år på brädan i alla möjliga skateparker i Sverige och utomlands. Tyvärr så har man även åkt “på skoj” ett par gånger senaste året utan skydd och just då slagit i knäna ett par gånger – de känns nu betydligt mer än tidigare så det blir nog inte så mycket mer åk i vert. Lite lätt poolåkning fungerar däremot fortfarande – extra kul nu när det byggs nya parker runt om i landet.